en stad av lögner
En stad som byggts av lögner, det hör verkligheten till.
Att inte våga andas, inte göra som man vill.
Att ständigt kontrolleras av alla runtomkring,
att aldrig ens få säga att man tycker någonting.
Vi står som i ett led i väntan att bli dömd,
I hopp om att inte synas, finns en längtan att bli glömd.
Som soldater vi marscherar, manövreras står givakt.
I staden byggd av lögner har vi inte längre någon makt.
Att inte våga andas, inte göra som man vill.
Att ständigt kontrolleras av alla runtomkring,
att aldrig ens få säga att man tycker någonting.
Vi står som i ett led i väntan att bli dömd,
I hopp om att inte synas, finns en längtan att bli glömd.
Som soldater vi marscherar, manövreras står givakt.
I staden byggd av lögner har vi inte längre någon makt.
en feg charmör
En skuggfigur mot väggen
en osynlig charmör
Allt handlar om att älska
så nära att man du dör
En våg av din kärlek
sätter kroppen ur balans
Om jag inte ens kan se dig
har hjärtat då en chans?
Mot väggen syns en skepnad
min ensamme charmör
Du måste våga älska
så att ensamheten dör
Jag vill känna dina läppar
så nära att det skär
Se din blick av rädsla
för allt som hjärtat bär
I morgonljusets dimma
ser jag min charmör
Han som skulle älska,
älska tills han dör.
en osynlig charmör
Allt handlar om att älska
så nära att man du dör
En våg av din kärlek
sätter kroppen ur balans
Om jag inte ens kan se dig
har hjärtat då en chans?
Mot väggen syns en skepnad
min ensamme charmör
Du måste våga älska
så att ensamheten dör
Jag vill känna dina läppar
så nära att det skär
Se din blick av rädsla
för allt som hjärtat bär
I morgonljusets dimma
ser jag min charmör
Han som skulle älska,
älska tills han dör.
100 ord; förändring
Samtalet mitt i natten
ett möjligt dödsfall.
Iskall kyla - var jag död?
Att inte veta, att inte känna.
Jag var döden i flera timmar.
Vakna till liv och möta blickarna
dom blickar som skär i hjärtat
Då önskade jag att döden tagit mig.
privat placering,
privat förändring.
Jag slets bort ifrån allt jag levt för,
allt jag levt för i ångest och rädsla.
Allt det som gav mig dödslängtan.
Nu var det min tur
att leva på riktigt.
Livet gav mig en chans,
en andra chans att leva förändringen.
Jag skulle kämpa för att leva
förändringen som räddade mitt liv.
ett möjligt dödsfall.
Iskall kyla - var jag död?
Att inte veta, att inte känna.
Jag var döden i flera timmar.
Vakna till liv och möta blickarna
dom blickar som skär i hjärtat
Då önskade jag att döden tagit mig.
privat placering,
privat förändring.
Jag slets bort ifrån allt jag levt för,
allt jag levt för i ångest och rädsla.
Allt det som gav mig dödslängtan.
Nu var det min tur
att leva på riktigt.
Livet gav mig en chans,
en andra chans att leva förändringen.
Jag skulle kämpa för att leva
förändringen som räddade mitt liv.
President
Längs vägen går två skuggor, fylld med promille och procent,
dom hade världen i sina händer, ikväll var dom president.
Ja, ikväll klarade dom allt, i den här stunden var dom odödliga.
Hur skulle dom se skillnad på det vettiga och det onödiga?
Ett broräcke vid motorvägen, ett maraton i balans.
Dom ostadiga benen kom från ingenstans.
Ingen talade om att modet skulle försvinna om en sekund,
hur skulle dom kunna ana att ett liv hade nått sin sista stund?
Ett skrik som tystnade när fallet nådde gångvägens cement,
sanningen är att döden tar vem som helst, även en president.
dom hade världen i sina händer, ikväll var dom president.
Ja, ikväll klarade dom allt, i den här stunden var dom odödliga.
Hur skulle dom se skillnad på det vettiga och det onödiga?
Ett broräcke vid motorvägen, ett maraton i balans.
Dom ostadiga benen kom från ingenstans.
Ingen talade om att modet skulle försvinna om en sekund,
hur skulle dom kunna ana att ett liv hade nått sin sista stund?
Ett skrik som tystnade när fallet nådde gångvägens cement,
sanningen är att döden tar vem som helst, även en president.
du&jag
Första mötet kändes i hela kroppen, hjärtat var en sten.
Jag kände rädslan för felsteg på mina skakiga ben.
paniken slog mig hårdare än någonsin förut
Jag var fri, fri att göra bort mig tillslut.
Jag blev rädd, du blev räddaren i nöden.
I händelsernas rusningstrafik mötte min rädsla döden.
Du rusade fram, jag försökte hinna med.
Hinna med att tänka på hur jag gick, på vem jag var.
Det här måste bli perfekt, det här måste bli bra.
Din hand var aldrig stilla i min, varför var det så svårt.
Du höll min hand i din, vi höll fast vid det som var vårt.
Jag höll balansen och du gick bredvid, säker på dina steg.
Men jag kände hur du kramade min hand, du var också feg.
Jag grät för allt som föll som löv på hösten, något du aldrig såg.
Dina armar om mig var en trygghet, dina andetag blev min drog.
För varje sekund med dig blev jag osäker på dina läppars smak.
Det kändes att allt du sa att du kände var en småsak.
Min hand på ditt bröst på ditt hjärta. Det slog i otakt igen.
Precis som mitt gjorde med dig, vi visste vad som skulle hända sen.
Mitt huvud på din axel, där du höll mig fast och bad mig att stanna.
Du var tryggheten, din röst i mitt huvud, din kyss på min panna.
Jag visste redan då att fallet skulle vara hårt.
Jag hade dig att förlora och det var svårt.
Mitt huvud mot ditt bröst, ändå var jag så rädd att inte förstå.
Att missa alla tecken på att du var tvungen att gå.
Jag kände rädslan för felsteg på mina skakiga ben.
paniken slog mig hårdare än någonsin förut
Jag var fri, fri att göra bort mig tillslut.
Jag blev rädd, du blev räddaren i nöden.
I händelsernas rusningstrafik mötte min rädsla döden.
Du rusade fram, jag försökte hinna med.
Hinna med att tänka på hur jag gick, på vem jag var.
Det här måste bli perfekt, det här måste bli bra.
Din hand var aldrig stilla i min, varför var det så svårt.
Du höll min hand i din, vi höll fast vid det som var vårt.
Jag höll balansen och du gick bredvid, säker på dina steg.
Men jag kände hur du kramade min hand, du var också feg.
Jag grät för allt som föll som löv på hösten, något du aldrig såg.
Dina armar om mig var en trygghet, dina andetag blev min drog.
För varje sekund med dig blev jag osäker på dina läppars smak.
Det kändes att allt du sa att du kände var en småsak.
Min hand på ditt bröst på ditt hjärta. Det slog i otakt igen.
Precis som mitt gjorde med dig, vi visste vad som skulle hända sen.
Mitt huvud på din axel, där du höll mig fast och bad mig att stanna.
Du var tryggheten, din röst i mitt huvud, din kyss på min panna.
Jag visste redan då att fallet skulle vara hårt.
Jag hade dig att förlora och det var svårt.
Mitt huvud mot ditt bröst, ändå var jag så rädd att inte förstå.
Att missa alla tecken på att du var tvungen att gå.
