går mitt hjärta sönder i tusen bitar har du fortfarande hela mitt trasiga hjärta

ett
två
tre
hjärtslag
dina
mina
våra
hjärtslag
hårda
lätta
snabba
hjärtslag
för kärlekens hjärtslag
är allt som räknas
ett
två
tre

hjärtslag

dina
mina
våra

hjärtslag

hårda
lätta
snabba

hjärtslag

för kärlekens hjärtslag
är allt som räknas

det ska skära i hjärtat, för då vet man att det är där

Du är så nära att det skär i mig
därför vänder jag allt upp och ner.
Du känns så väl att det skär i mig
och nu faller jag bara mer och mer.
Dina ord träffar så att det skär i mig
men då känner jag att mitt hjärta slår.
Jag vill ha dig så nära att det skär i mig
och hålla kvar dig så gott det går.
Mitt hjärta är ditt så att det skär i mig
och närheten är allt som räknas nu.
Dina läppar så nära att det skär i mig
allt jag någonsin velat ha är du.
Du är så nära att det skär i mig
därför vänder jag allt upp och ner.

Du känns så väl att det skär i mig
och nu faller jag bara mer och mer.

Dina ord träffar så att det skär i mig
men då känner jag att mitt hjärta slår.

Jag vill ha dig så nära att det skär i mig
och hålla kvar dig så gott det går.

Mitt hjärta är ditt så att det skär i mig
och närheten är allt som räknas nu.

Dina läppar så nära att det skär i mig
allt jag någonsin velat ha är du.

relatera inte till något du inte känner.

ge mig en förnedring,
något konkret att känna för.

en konkret dimma,
att andas in, precis som du gör.

håll huvudet ovanför ytan,
och låt allt försvinna inom kort.

ha hjärtat i behåll,
göm det och glöm bort.

lämna alla minnen,
ta in mörkret i sin sanna form.

radera det tidigare livet,
rid ut min orkan, min storm.

gå vidare, släpp taget,
men ge aldrig bort dig själv igen.

du kommer aldrig mera vinna,
stanna här, förlusten kommer, vänta på den.



jag kan inte referera till en enda upplevelse. meritlöst.

jag har alltid tusen ord
men jag kväver dem
med tystnad så klart.

tomheten fyller ut alla tomrum då.

i fel händer blir dom utnyttjade,
söndertrasade, slängda, bortglömda.
mina ord.

ditt ord mot mitt.
ett hjärta mot ett annat, i otakt.
allt är i otakt. musiken. livet. alla rytmer.

men allt gick att förändra.
och det förstördes. förtärdes.
det vackra
det vackra i misären var smärtan.
att känna är att leva.
och smärtan kändes.
det vackraste du hittar i livet
är smärtan som känns
då har du levt

riskerat.
gråtit.
skrikit.
levt.

att leva är allt som räknas.
helst i total tystnad.

kvävda skrik.
ohörbar gråt.
ett stumt liv.

men guldet blir smutsigt.
i andras ögon duger inget till.
vi vet ju alla

att tala är silver.
tiga är guld.

felaktigheten har satt sina spår på oss

jag gjorde ett försök att känna,
ett sorgligt försök att vara delaktig.
och visst såg du hur jag kämpade,
hur jag försökte att aldrig vara felaktig?

men hur jag än försökte och lekte med orden.
så räckte det nog aldrig riktigt till.
alltid dom föll som snö från mina läppar.
smälte innan dom nådde dit jag vill.

trodde aldrig att det skulle bli så svårt som då.
att du aldrig skulle se sanningen i oss två.

telepati är ett sorgligt försök

tog du alla orden du hade,
gjorde du världen stum som du sa?
tog du världen med storm,
som om hela världen vore jag?
hade du dina känslor i en ask,
som minnena jag ville spara?
glömde du bort kärleken vi hade,
trots att den var det enda självklara?

visste du att jag saknar dig,
att jag väntar på dig på våran plats?
platsen du lämnade mig på
när du mötte världen och tog sats?
känner du tankarna jag tänker,
när jag försöker mig på telepati?
glömde du att du lovade mig
att det alltid skulle vara vi?




jag var feg

om du kände allt jag ville
om du kunde se mitt känslospel
om känslorna hade varit synliga.
då hade du och jag varit hel.

när känslorna går att se,
när jag vågar låta dig känna mitt.
då ska jag aldrig mer dölja.
då ska allt jag är vara ditt.

vi, hade aldrig blivit jag,
om jag vågat visa allt för dig,
då hade du varit kvar.
då hade du varit här hos mig.

men allt med dig gjorde mig feg.
allt med dig var perfekt, utom jag.
allt hos dig var allt jag ville se,
du var det vackra i du och jag.

you

noone knows what the future holds,
but I wanna live in these memories.
I wanna live in these past days.
the days we had so long ago.
the days when i was a part of us.

all that we had you and I,
the immortality we built.
The walls we stood behind.
With you I was safe, anywhere.

Now im not safe at all.
Without you im easy to hurt.

hur mår du?

vanan att svara ärligt tar över allt resonligt.
vikten bakom orden är knappt något att tala om.
bokstäverna som flyger i luften, burna av ditt spel.
du kan spela på mina känslor, av eget initiativ
.
allt, för att du kan men inget för att du får.
du kan vara precis lika kall som alla andra.

precis som jag.

min älskade

det är frekvensen du spelar på
och alla känslor som skriker

dom är alltid tydliga för dig
men aldrig tydligare än du

jag behöver känna kramen
värmen som sköljer över oss

jag älskar dig alltid som nu
aldrig ska jag säga; älskade

sårbart nära

Såra mig inte mer nu.
Skydda mig ifrån dina knivar.
Rädda mig, håll mig nära.

Gör inte om det du gjort.
Lämna mig inte så, igen.
Stanna hos mig nu.

Ta min hand.
Ta min kyss.
Värm mitt hjärta på nytt.
Laga alla hål, rädda mig.
Håll mig nära.
Håll mig sårbart nära,
håll mig nära dig.

Någon som du

När alla minnen sliter i hjärtat,
och får blodet att vända håll,
när hjärtat slår som ninjasparkar i bröstkorgen,
då behöver jag någon som du.

Någon som kan ta min hand och aldrig släppa.
Någon som delar med sig av sin styrka
och håller i mitt hjärta.
Hjälper mig att andas, hjälper mig att se helheten.
Någon som säger ”när allt faller så håller vi ihop”.

Jag behöver någon som du.
Att dela mina mörkaste hemligheter med,
att berätta mina största drömmar för.

När jag flyger, när jag svävar iväg,
då behöver jag någon att dra ner mig på jorden.
Men när jag sjunker, när jag drunknar,
då behöver jag någon som knuffar upp mig i himlen.
Denna någon är någon som du.

När blodflödet stannar, när slutet är nära.
Den stunden då vi lämnar livet,
då ska vi falla, men inte som allt annat, isär.
"Vi ska göra som alltid, falla ihop."

Denna någon är någon som du,
som ger trygghet, som utstrålar värme.
När solen fryser till is så vet jag,
någon kommer att skina för mig.
När alla stjärnor på himlen slocknar
kommer någon att lysa upp i mörkret.
Någon kommer att göra det.

Vågar du vara någon för mig?

Mitt tonårs-jag, osäker

Rädd för varenda ord som kastas emot mig från alla håll.
Allt skrämmer mig så jävla mycket.
Jag vill inte förlora, men vågar inte heller vinna.

Jag läser alltid mellan raderna,
tolkar alltid fritt och ofta fel.
Alltid samma jävla rädsla,
alltid samma känsla av hur hjärtat sprängs inom mig.

mitt tonårs-jag, lika feg som hon är rädd.
ibland måste man våga även när man inte vågar,
men jag vågar inte alls.

och hon, den där starka personen
som säkert är lika feg som jag.
den som verkar vara mer än vad hon är,
vem är hon, för er?


jag vågar inte fråga er vad som är fel,
jag vill bara att ni ska kasta det på mig ändå.
jag, osäker och rädd, det kommer aldrig ändras.

jag frågade ändå vad jag gjort för fel,
men det var nog lika bra att ni inte svarade.
för varje sekund som går så skrämmer svaret som kan komma mig ännu mer.
och nu har det gått flera timmar, som om man kan mäta rädslan i tid.

jag behöver säkerhet,
jag klarar inte av osäkerheten som ni dukar upp åt mig.
på ert fina porslin, med servetter av krossat glas.
det skär i mig, som planerat.

En kaospojke

Kaospojken var,
Att torka varandras tårar,
dricka te i skuggan av vardagen
prata i timtals, som timglas.
hålla om, tycka om, ett känslorus.

Kaospojken har torkat mina tårar en gång
och jag kysste hans tårar, för kärleks skull.
teet smakade varmt, värmde mitt stulna hjärta.
i timmar bytte vi sorger, lycka och trasighet.
sen höll han min hand, lekte med den när vi gick.
som om han lekte med livet, med tanken av oss.
Min egen kaospojke.
En kaosprins.

I smyg

Du som drömmer
om dina drömmar i smyg

Du som glömmer
allt som betyder något.
För att du är blyg.

Rädd att mista
det du inte har
Rädda det
som inte finns kvar

I den svarta natten
är du blek
Mot himlen lyser du
som dom stjärnor som slocknat.

I ljuset av gatulampan
tynar du bort.
Gömmer dig
från ljuset av vad mina ögon kan se

Försvinner du nu?
till trasiga drömmars land

Ja, bara i smyg
håller du min hand

Allt du inte såg

om du visste hur gärna jag skulle hålla din hand och aldrig släppa.
tänk om du såg mina hjärtslag varje gång du var i mina tankar.
hade du då förstått ärligheten i mina ord?
kanske du då hade vetat vad den där långa kramen betyder.
om du såg mig, utan dig vid min sida skulle du då stanna för alltid?

men nu när du vänder dig om, kanske för alltid,
kommer du att komma ihåg hur jag kramade din hand,
kommer du att veta att det var i den stunden
jag i hemlighet bad dig att stanna?
kommer du då minnas den sista blicken jag gav dig
och veta att den betydde allt jag någonsin velat säga?

om du vänder dig om, och aldrig ser tillbaka,
kommer du någonsin förstå vad alla mina tårar sa?
när du tagit steget ifrån mig, kommer du då veta
att mitt hjärta slog lika hårt som ditt?

en stad av lögner

En stad som byggts av lögner, det hör verkligheten till.
Att inte våga andas, inte göra som man vill.

Att ständigt kontrolleras av alla runtomkring,
att aldrig ens få säga att man tycker någonting.

Vi står som i ett led i väntan att bli dömd,
I hopp om att inte synas, finns en längtan att bli glömd.

Som soldater vi marscherar, manövreras står givakt.
I staden byggd av lögner har vi inte längre någon makt.

en feg charmör

En skuggfigur mot väggen
en osynlig charmör

Allt handlar om att älska
så nära att man du dör

En våg av din kärlek
sätter kroppen ur balans

Om jag inte ens kan se dig
har hjärtat då en chans?

Mot väggen syns en skepnad
min ensamme charmör

Du måste våga älska
så att ensamheten dör

Jag vill känna dina läppar
så nära att det skär

Se din blick av rädsla
för allt som hjärtat bär

I morgonljusets dimma
ser jag min charmör

Han som skulle älska,
älska tills han dör.

100 ord; förändring

Samtalet mitt i natten
ett möjligt dödsfall.

Iskall kyla - var jag död?
Att inte veta, att inte känna.
Jag var döden i flera timmar.

Vakna till liv och möta blickarna
dom blickar som skär i hjärtat
Då önskade jag att döden tagit mig.

privat placering,
privat förändring.

Jag slets bort ifrån allt jag levt för,
allt jag levt för i ångest och rädsla.
Allt det som gav mig dödslängtan.

Nu var det min tur

att leva på riktigt.

Livet gav mig en chans,
en andra chans att leva förändringen.
Jag skulle kämpa för att leva

förändringen som räddade mitt liv.

President

Längs vägen går två skuggor, fylld med promille och procent,
dom hade världen i sina händer, ikväll var dom president.
Ja, ikväll klarade dom allt, i den här stunden var dom odödliga.
Hur skulle dom se skillnad på det vettiga och det onödiga?
Ett broräcke vid motorvägen, ett maraton i balans.
Dom ostadiga benen kom från ingenstans.
Ingen talade om att modet skulle försvinna om en sekund,
hur skulle dom kunna ana att ett liv hade nått sin sista stund?
Ett skrik som tystnade när fallet nådde gångvägens cement,
sanningen är att döden tar vem som helst, även en president.

Tidigare inlägg
RSS 2.0