Längs vägen går två skuggor, fylld med promille och procent,
dom hade världen i sina händer, ikväll var dom president.
Ja, ikväll klarade dom allt, i den här stunden var dom odödliga.
Hur skulle dom se skillnad på det vettiga och det onödiga?
Ett broräcke vid motorvägen, ett maraton i balans.
Dom ostadiga benen kom från ingenstans.
Ingen talade om att modet skulle försvinna om en sekund,
hur skulle dom kunna ana att ett liv hade nått sin sista stund?
Ett skrik som tystnade när fallet nådde gångvägens cement,
sanningen är att döden tar vem som helst, även en president.